Det finns alltid en liten frustration hos mig innan vi kommer iväg till stugan. Jag vill åka nu! Vill inte vänta. Det är flera dagars och veckors längtan som ligger där bakom. Men så mycket ska packas för att inte tala om att fånga in två kattmadammer. Ja egentligen är det kanske inte så mycket som ska packas för det mesta finns på plats men mat, vattendunk, lite ombyte och annat småkrafs som man tänkt ta dit upp. Det blir mer än man trott från början. 

Till slut kom vi i alla fall iväg. I packningen har vi även en gräsklippare. Inte för att vi kan klippa gräset nu, det syns inte ens för all snö. Utan för att det var tillfälle helt enkelt. Väntar vi tills vi behöver den kommer den inte att finnas att köpa. Jag ville nämligen ha en lite mer självständig klippare, en sån där som går av sig själv utan att man behöver putta på. Den gamla kan sambon fortsätta att använda när han ger sig in på ställen där jag inte riktigt anser att man ska klippa. Så nu när vi ändå skulle upp fick gräsklipparen följa med. Röjsågen jag fick till alla hjärtans dag fick dock inte plats. Men den kan vi inte heller använda än så det får bli nästa gång.

Nu sitter vi här och lyssnar på suset från vektorelementet. En katt ligger inne och är väldigt nöjd med att vi håller henne sällskap. Den andra har klättrat upp och lagt sig under taket. Där är hon mest nöjd. Vår tanke att grilla föll lite grann när vi insåg att grillen står lite svårt till så vi lämnar det till morgondagen. I stället hittade vi en burk ärtsoppa i skafferiet och punschen står ju i skåpet så vad kan väl bli bättre på en torsdag.

Idag slappar vi och njuter av att vara här utan några krav på någonting alls. I morgon ska vi nog se om vi inte är sugna på att riva en vägg. Det kliar lite i fingrarna ska jag erkänna. Har inte velat göra något så länge det var så där kallt men nu är det dags. Mina nya mintgröna jobbarbyxor är med och ska invigas. Kofoten står och väntar i snickarboan och av planken kanske vi gör lite fågelholkar så att flugsnapparna flyttar in och tar alla myggen.