I veckan var jag på en föreläsning som handlade om DISC. Du kanske har hört talas om det där med färger och personligheter eller så kanske du gjort som jag och läst boken ”Omgiven av idioter”. Jag läste den för många år sedan och ska ärligt tala om att jag satte en hel del färger på folk i min omgivning.

Är det inte så vi ofta gör, att vi sätter stämplar på andra men har svårt att se oss själva. För hur är jag egentligen som person, vad har jag för personliga drag. Jodå, det är klart att jag är ganska medveten om både det ena och det andra men, vill jag verkligen erkänna dem …

Personligheter och färger

För många många år sedan hörde jag uttrycket ”det du tycker illa om hos andra är oftast där du brister själv”. Det var tänkt som en påminnelse till personen att inte döma för fort utan fundera på vad det egentligen är som du tycker illa om hos den du möter. Först då kan vi börja göra förändringar i oss själva.

En av de saker jag hade svårt när jag läste boken var beskrivningen av den gröna personligheten. Konflikträdd, jamsar med och kanske främst det där med att största delen svenskar tillhör den gröna gruppen. Det där att jag skulle vara som alla andra gillar jag verkligen inte! Jag som alltid försöker gå åt mitt eget håll.

Och konflikträdd … njae, alltså jag gillar inte konflikter och undviker dem gärna men mer för att jag inte ser nyttan i att gräla när man kan resonera om saken istället. Bråk ger mig ont i magen och att kalla de för konflikträdd tycker jag är orättvist. För som jag ser det så har var och en rätt till sin egen uppfattning och jag har ingen rätt att tala om för någon annan att den är fel, likaväl som andra inte har rätt att tala om för mig att jag har fel. Sen, om jag får rätt argument kan jag gärna ändra mig utan problem. Men känns det inte rätt kommer jag inte vända kappan efter vinden.

Tillbaks till föreläsningen i veckan

När vi sitter där och föreläsaren sätter upp lappar med de fyra olika personligheterna i rummet. En bokstav för varje hörn,  D + I + S + C , av rummet. Sedan säger han till oss att ställa oss där vi tycker att vi hör hemma. Då går det plötsligt upp för mig att jag är mer introvert än jag erkänt tidigare. För jag tycker inte om att fatta beslut fort utan vill tänka efter.

Jag brukar säga att det är en process vilket innebär att om vi har en diskussion så kan jag mycket väl komma två dagar senare och tala om för dig vad jag faktiskt tycker. Under dagarna som gått har jag på intet sätt grubblat och ältat, inte alls, däremot så ramlar insikten plötsligt ner och då vet jag var jag står.

Jag har inget som helst behov av att stå i centrum utan står hellre bakom kameran än framför. Däremot så händer det att jag hamnar där framme utan att jag bett om det. För jag har ju en del av den där personligheten som bubblar av kreativitet och energi.

Sen, när jag passerat från S över till ett hörn av I landar jag i utkanten av D eftersom jag gärna vill ha ett mål, vill se ett resultat och framför allt vill slutföra projekten och blir galen på de där i I-landet som aldrig får något gjort.

Det blev tydligt

Det har inte blivit så tydligt för mig tidigare trots att jag både läst boken, lyssnat på andra föreläsare och googlat runt flertalet gånger efter tester. Men nu måste jag försöka förlika mig med det här att jag inte är den jag trodde att jag var och det är verkligen inte lätt.

Jag vill inte uppfattas som velig (gillar inte ordet) och jag vill inte vara som ”alla andra”. Hela jag protesterar vilt. Ja det kanske är den där biten av I:et som bråkar, vad vet jag. Kanske är det så att jag uppfattat den där gröna människan som riktigt tråkig och tråkig är jag smått allergisk mot.

Så hur gör man när bilden inte stämmer in …? Misstänker att den här processen kommer att pågå lite längre än vanligt men förhoppningsvis kommer jag med ett svar nästa vecka. Ett svar på vad jag egentligen tycker.