Knappt har det blivit snöfritt och så är  plötsligt är allt grönt istället. Jag hängde inte med! När och hur gick det här till? Varje år så tänker jag att jag ska plocka musöron på björken och göra något avkok. Det ska ju tydligen vara bra. Men jag hinner inte för när tanken har tänkts går jag och lägger mig för att vakna till fullt utslagna björkar. Så där bara över en natt.

På perrongen passerar jag vilsna människor klädda i kortärmat blandat med någon vinterjacka. Själv känner jag mig också fel klädd varenda dag. Tar koftan, inser att det är för varmt, lägger den på jobbet och fryser när jag går till jobbet morgonen efter. Ska man verkligen behöva släpa på den vareviga dag?

I parken ligger halvnakna tjejer och jag känner mig som en moraltant som tittar på klockan och tänker att det är alldeles för tidigt –  ”Klä på dig genast”. På fotbollsplan springer unga grabbar med bar, blänkande, vit överkropp. Byxorna hänger ner på häcken och visar dagens kalsongmönster. Och jag förstår ju att det är de som kommer ha en brun färgi sommar som döljer volangerna som hänger på sidorna medan jag själv klär mig i stora linnen.

Inom mig skapas en inre stress. Den där som inte kan vänta en dag till innan semester men som måste hinna göra klart allt det där som ligger och väntar först. Och jag vet hur det blir. När dagen väl är där inser jag att det är dags att ge upp, kapitulera, skriva anteckningar för att komma ihåg vad man inte hann med när man återvänder. Sen tar man första veckans ledighet och vaknar varje dag några minuter i sex eftersom det är då man brukar gå upp och jag hinner fundera flera gånger innan jag inser att det inte är jobbdag utan ledigt. Om jag är hemma vill säga. För bästa sättet att snabbt komma in i semesterkänslan är ju faktiskt att åka bort. Vart spelar inte så stor roll. Komma bort till något annat så att kroppen och hjärnan snabbt förstår att det är något nytt på gång.

Hmmm … så får det nog bli. Tills dess påbörjar jag nedräkningen.