I kväll har jag sett film i regi av Ettore Scola från 1983. En film utan repliker men med många karaktärer och en resa genom tiden.
Helt underbart ändå att en hel film klarar sig så bra utan prat. Precis som Semestersabotören där man inte ens tänker på att det inte finns repliker.
Alla karaktärer, alla sorter finns med. Filmen är som att se teater ”på film”. Jag undrar om den någonsin satts upp på en teater, den skulle göra sig där.
Läs om filmen i tidningen Kulturen
Lämna ett svar