Det är någonting med den här tiden på året. Jag märker på mig själv och jag ser på kollegor och vänner runt omkring. Den stora tröttheten har tagit ett kliv in och längtan efter den kommande ledigheten blir bara tyngre och tyngre att bära. Och som alltid när man har bråttom någonstans så ställs kroppen in på något slags slowmotionläge istället för supereffektiv. Allt det där som måste göras innan semester hopar sig och man får svårt att samla tankarna. Plötsligt minns man inte namn, vart man skulle gå och vad man egentligen skulle få gjort. Samtidigt vill man inte vakna upp någon dag in på semestern och minnas. Man vill lämna ett tomt och rent skrivbord för en ny fräsch start när man kommer tillbaka.

Något man även upptäcker, så här när tröttheten satt in, är tålamodet. Det som inte längre finns kvar. En skolklass på tåget eller någon som spelar spel på mobilen med ljud på kan förstöra hela resan. Kollegor som försöker skämta kan få hatblickar istället för skratt. Den som har lite skratt kvar upptäcker snart att inte heller det är populärt. Säkrast är att stänga in sig på sitt rum eller tassa försiktigt i korridoren. För att inte tala om att jobba hemma, det är troligtvis det allra säkraste. Fast alltid retar det någon det också.

För några år sedan insåg jag fördelarna med att gå på semester mitt i veckan och även komma tillbaka på  det sättet. För några år sen … i år hade jag tydligen glömt bort den biten. Å andra sidan så börjar jag min semester med en veckas ledighet för att sedan jobba tre dagar andra veckan. Det kan bli bra för då kan jag samla upp det där som ramlat ner och jag kan njuta av den där första veckan med vetskapen om att jag har tid att ta igen det.

Vi får väl se om det är ett bra drag. Nedräkning pågår till första semesterveckan.