Jag tar en tur till Dollarstore för att köpa hinkar till vinbären. Det blir lätt så att man strosar runt en stund också och ser sig om. En relativt ung mörkhyad man går långsamt fram genom hyllorna. Han har en röd tröja på sig med lite svarta detaljer. I sin hand har han en kundkorg. Han står en stund vid glashyllan går sen vidare till tavlorna. Varje gång han stannar för att titta på något ställer han ner sin kundkorg. Han har inte bråttom.

Vid en stor korg med plagiat av foppatofflor står en kvinna och gräver. Hon tar det ena paret efter det andra och gräver sig ner. Lite längre fram i butiken står en ung tjej och plockar upp varor. Hon har också en röd tröja och på hennes rygg står det ”Dollarstore” med stora bokstäver. I mitten hittar jag pallarna med hinkar. Jag står där och funderar på vilken färg jag ska välja när jag hör kvinnan vända sig mot mannen.

– Finns de här i storlek 46? Jag hittar inga, säger hon

Av någon anledning så tycks hon tro att han arbetar här och han rättar henne inte. Istället låter han kundkorgen stå var på golvet och går fram för att leta han också. Jag hör att hon säger något till honom medan de letar. Hans engagemang i letandet är verkligen stort. Han gräver långt ner i högen. Kanske tänker hon för sig själv att han har dålig koll på varorna i affären, att han borde veta vilka storlekar som finns.

Jag undrar om hon förstod till slut att han var en kund precis som hon. Tackade hon honom för hjälpen? Och vad var det som gjorde att hon trodde han arbetade där. Jag stannade inte kvar för att se.