Åker just nu från Uppsala efter en givande, rolig och tankeväckande kväll med Charlie Söderberg, ni vet han från Lyxfällan. Ja han föredrar att kännas igen med de orden hellre än med ”men det är ju du som är du” eller ”visst är det väl du?” Vad svarar man på det?

Han pratade om mycket. Ja han pratade faktiskt i två och en halvtimme och hur intressant det än var så tänker jag inte delge så mycket av det här, just nu, i kväll. Jag är helt enkelt lite för trött och sen är jag av en sådan sort som gärna låter processen ha sin gång för jag vet att det då dyker upp saker som legat och grott. Men en av de saker han sa var – gå hem ikväll och gör något annorlunda, något på ett annat sätt.

Bra där! Nu hade jag faktiskt redan förberett en annorlunda sak innan jag åkte till seminariet. Tack vare Susan Casserfelt som kom med utmaningen att starta #blogg52 – att göra ett blogginlägg i veckan under ett år, alltså 52 veckor. Detta kommer jag att göra på www.annahellqvist.com och där enbart om skrivande, skrivprocessen och mina bokprojekt. Den utmaningen gjorde att jag tog mig an en annan utmaning, också, jag anmälde mig till #blogg100 som går ut på att blogga varje dag i 100 dagar. Det startades av Fredrik Wass och mer om det kan du läsa om på bisonblog.se .

Den här sidan kommer jag att använda för utmaningen #blogg100 så nu kan du förvänta dig lite mer inlägg än tidigare. Korta, långa eller vad det nu kan bli av det. För som Charlie sa – nu får det vara nog! Nu måste det hända lite, nu måste det bli förändring och en förändring är att det kommer att bli liv på min sida.

Välkomna att hänga med!