Det händer ibland att det där man läser, det teoretiska, låter väldigt bra och lockande. Men så ska gå från text till handling, utföra det hela praktiskt och man helt enkelt upptäcker att det inte riktigt funkade så som man hade trott.
Jag hittade ett recept på skorpor som lät kanongott. Det skulle vara kanel, kardemumma, ingefära och en hel del annat så som fil. Eftersom vi inte hade någon fil hemma så tog det stopp första gången. Planering krävdes och fil inhandlades.
Så idag var det dags. Skorporna är glutenfria och alltså sådana som jag kan äta. Eller borde kunna äta.
Jag slängde i den ena ingrediensen efter den andra. Insåg att jag inte hade nejlikor men trodde nog inte att detta skulle förstöra resultatet nämnvärt. En mycket kladdig deg skulle formas till rullar och sen in i ugnen 15 minuter.
Efter 15 minuter började jag bli skeptiskt men skam den som ger sig. Rullarna skulle skivas upp och där började det hela gå sönder. Asch! Det blir nog bra ändå tänkte jag och ställde in plåten i ugnen igen de 10 minuter som instruktionen sa.
Jag borde förstås inte lämnat köket! Om det nu hade gjort någon skillnad. Slutprodukten har nu resulterat i att köksfläkt, toafläkt och balkongdörr står öppen i ett försök att dölja de brända dofterna. De små bitar som låg utspridda på plåten är i soppåsen och de som möjligtvis liknar en skorpa ligger och skäms på brickan.
Om det smakar? Njae, inte direkt. Inte ens ett glas mjölk kan rädda det där. Kanske kan jag mala ner och använda som ströbröd till att smörja nån kakform. Eller så åker allt i sopen.
Den där filen som är kvar i kylskåpet äter jag nog upp som den är.
Lämna ett svar