Jag är på väg. En weekendresa till Berlin. Av någon anledning känner jag mig lite nervös. Kanske för att det är lite annorlunda den gången. Kanske för att jag inte åker med sambon utan med mina barn. Och på något konstigt sätt så tror jag det känns som om kraven på mig är större än när sambon och jag åker. För, egentligen, när det gäller organiserandet är det ju inget som skiljer sig åt. Skillnaden är väl den att jag vet att när jag åker med sambon så har han inte har någon koll alls. Allt är upp till mig.

Det händer ju att jag i god tid hittar hans pass och samlar alla papper, info och pass på ett ställe. Tills jag ser honom irra runt i arbetsrummet någon timme innan vi ska åka. Det brukar nämligen vara då som han kommer på att man ska ha passet med sig. Men då är jag lugn och jag vet som sagt att det blir som det blir. Vi finner oss oftast. Å andra sidan brukar han vara lite mer nervös än mig. Antagligen för att han inte har någon koll. Den här gången är det jag som är nervös och barnen som är coola. Konstigt det där. Antingen har de bra koll på läget eller så litar de fullkomligt på sin mamma.

Sen är det ju det här med att man inte längre får någon biljett. Jag gillar inte det! Jag får ett mail och jag får en länk och jag letar, lusläser sidan, för att se vad jag ska skriva ut. Sen skriver jag ut ALLT jag kan hitta. Även om min erfarenhet är den att när man väl kommer till flygplatsen så har man skrivit ut mycket mer än vad som behövs. Den här gången har jag bokat via en sån där tjänst som söker upp billigaste biljetterna vilket gör att vi nu åker ner med ett flygbolag och hem med ett annat. Och allt är bokat via någon elektronisk tjänst som man hoppas inte fått hicka.

I går konstaterade jag att vi landar på en flygplats och åker hem via en annan. Så var inte riktigt min plan från början. Men det ska nog gå bra även om det tar en timme att ta sig in till Berlin med två eller tre byten av tunnelbana på vägen. Spännande! Den som har varit i Berlin vet att det inte är som att byta linje i Stockholm. I Berlin ser i princip varje knutpunkt där man kan byta ut som en mindre tågstation. Men vi har tid. Bara vi ser till att inte vara vrålhungriga utan äter middag på Arlanda (trist!!! men ett måste när man åker 19:20).

Nu är jag i alla fall på väg mot Uppsala och första bytet. Tåget rullar än så länge som det ska. I Uppsala möter jag upp mitt sällskap och tillsammans tar vi bussen mot Arlanda.