Jag har lärt mig ett nytt ord! Pelotter! En så enkel sak egentligen och med ett så roligt namn men så fantastisk underbart härligt den gjort mitt liv. När jag väl fann dem vill säga. Jag lärde mig ordet först på nätet när jag letade efter ledtrådar för den smärta jag känt mina fötter de senaste veckorna. Jag har ont i tassarna – som jag sagt till min omgivning. Med andra ord så har jag ont i trampdynorna, alltså fram på foten. Att det har något med vad jag haft på fötterna förstod jag ganska fort samtidigt som det ändå förvånade mig att vinterskorna från förra året, som inte gett mig problem tidigare, skulle vara orsaken.

Nu är inte det hela sanningen, vinterskorna menar jag. Det som troligtvis ställt till det för mig är nog mina nya fårskinnstofflor som är aningen för trånga (tänkte att de töjer sig!) och att underlaget blivit för hårt. Det i kombination med ett par vinterskor som hade behövt extra sulor (jag hittade inte sulorna från förra året).

Vad jag drabbats av är troligtvis Mortons sjukdom. Varför man kallar det för sjukdom förstår jag inte riktigt eftersom det snarare är en belastningsskada orsakat av överansträngning och inte något man i första första hand behandlar med medicin. Tabletter tar man i så fall till för att dämpa inflammationen men för att åtgärda problemet tar man till träningsövningar och dessa fantastiska pelotter.

Läser man på och googlar på Mortons inser man ganska snart att det inte är helt ovanligt. Kvinnor drabbas oftare än män. Inte så svårt att förstå eftersom vi kvinnor oftare utsätter våra fötter för trånga skor med eller utan höga klackar. Allt för att göra det mer besvärligt för oss.

Lycklig är jag över att ha hittat svaret på min smärta men när jag ger mig ut på stan för att leta efter dessa pelotter uppstår nästa problem. Förutom det att jag har så fruktansvärt ont att jag inte är i skick för att ”springa på stan”.

Jag letar i skobutiker, sportaffärer, apotek …

– Ursäkta mig men har ni pelotter?” (ja det uttalas faktiskt precis som det står).

I mitt huvud hör jag mig själv säga ”pilutta dig?”

På apoteket får jag svaret att man tidigare haft dem men nu enbart har pelotter för hälsporre. Möjligtvis kan det finnas på apoteket någon mil utanför stan (varför?). Till slut tar jag mig ändå till den affär som jag borde gått till från första början – Fot & Sko. Kommer ut från denna affär med ett par pelotter för storlek 38 som kan flyttas mellan mina olika skor samt en tidsbokning hos deras sjukgymnast för dels det här problemet men också för att kolla en misstänkt artros i höger fotled. När jag frågade om jag borde kontakta vårdcentralen först fick jag svaret att de ändå kommer att skicka mig dit så jag kunde lika gärna boka tid på en gång. Sagt och gjort.

Tar bussen hem. Väl hemma packar jag upp mina nya fina pelotter och letar fram gympaskorna som jag brukar ha på friskispassen. Inneskor alltså. Har vissa problem med att få på mig skorna. Smärta! Känner på en gång att framför allt höger fot smärtar rejält men samtidigt så är det som om något händer, något som är fel korrigeras och lägger sig på plats. Det tar över en timme innan smärtan börjar ge sig och jag går sedan med skorna på hela kvällen. Det känns konstigt att gå, liksom klumpigt först men jag har ju fortfarande ont. Skorna är dock skönt stadiga.

Det som händer under kvällen är något fantastiskt. Smärtan går över! Att gå och lägga sig utan värkande fötter är helt underbart. Att dessutom vakna utan värkande fötter är magi. Nä, jag är inte återställd än, jag kommer att gå med inneskor länge till och jag kommer att lägga i dessa fantastiska pelotter i alla skor jag tar på mig. Jag inser också att det kunde blivit mycket värre, att jag fått hjälp i god tid för det finns de som går med sånt här mycket längre innan de får någon åtgärd. Det finns de som måste operera. Och! vi har inte sett slutet för mig än.

Det som gör mig allra lyckligast är att jag nu kan ge mig ut på promenader igen, att jag inte är förpassad till en soffa med benen i högt läge. Det finns hopp.

Hittade en video med bra tips och övningar som också är värda att ta till sig och som jag försöker följa. För även om dessa pelotter gjort mitt liv lättare så blir jag naturligtvis inte återställd på några timmar. Något som det tog lång tid att skaffa sig blir man inte av med i ett nafs (ungefär som alla de där extrakilona 😉

Pelotta dig!