Det här med snarkande verkar vara ett väldigt känsligt ämne. Två män och en kvinna sitter vid ett bord. Ämnet snarkande kommer upp. Den ena berättar att han spelat in sin fru men att hon förnekar. Den andra säger att även han har gjort det. Hans fru som sitter vid bordet säger inte någonting alls.
Det jag inte förstår är varför! varför är det så känsligt? Det är ju inte något ovanligt och faktiskt så finns det något att göra åt problemet. Ja just det, problemet. Så många gånger som jag hört repliken ”jag har inga problem med att jag snarkar” när någons sambo, fru beklagar sig. Jo för oftast är det så, att det är en fru eller sambo som beklagar sig. Av någon anledning så är det oftare män som snarkar. Varför vet jag inte och tänker inte ta reda på just nu.
Men om en snarkar, oavsett om det är en man eller kvinna, och någon får sin nattsömn störd. Då är det väl ändå två som har problem och inte en. Både den som blir störd och den som stör. Att inte få sova är att liknas vid tortyr. Det finns länder som sätter det i system på sina fängelser. Varje gång fången håller på att somna väcker man personen. Det pågår under flera dagar. Tills man knäckt personen och fått den att erkänna allt. Även det som den inte är skyldig till.
Men i ett förhållande, där man natt efter natt får sin sömn störd, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år, inte anser att det är ett problem som är värt att göra något åt, hur tänker man då? Handlar det inte om livskvalitet? för båda.
Min sambo snarkar. Men inte varje natt och det går inte att jämföra med tidigare erfarenheter i mitt liv. Tyvärr så sover jag inte speciellt tungt. Det har jag aldrig gjort. Kanske när jag var riktigt liten. Men det är sådan jag är och, oavsett vad en del personer fått för sig, inget man kan göra något åt. Snarkaren i mitt tidigare liv höll mig vaken i ett och ett halvt år. Hur jag mådde kan nog vem som helst föreställa sig. När separationen var ett faktum och jag äntligen fick sova tog det två månader innan jag kommit ifatt. Då märkte jag en klar förändring. Jag var utvilad, vaknade av mig själv och var nog betydligt mycket gladare.
Så snälla. Se inte snarkande som något man ska skämmas över. Gör något åt det, av hänsyn till den du bor med och av hänsyn till dig själv.
Lämna ett svar