Efter en natt med konstiga drömmar kröp jag ur sängen. Ja det var inte sådana där drömmar som är mer normala natten innan en arbetsintervju. Snarare sådana som kommer sig av att ha formulerat några valda ord inför helgens festligheter. Trött var jag ändå.
Ner till köket för att konstatera att sambon ställt råsaftcentrifugen i delar framför kaffebryggaren. I delar! Jag börjar alltså morgonen med att försöka sätta ihop dessa delar. Innan jag kan göra kaffe.
Tro nu inte att en sån där smäller man ihop fort. Nädå det är delar hit å dit som ska sättas i en viss ordning. Kaffe! Försöker sen komma ihåg vad jag ska ha med mig och går iväg i god tid till adressen jag fått. Jag misstänker nämligen att de gett mig fel adress. Som tur är ligger det andra huset inte så långt bort.
Mycket riktigt – fel adress.
När jag kommer till rätt adress är dörren låst och ingen förklaring på hur jag ska ta mig in. Trycker på måfå på en knapp. Vad annat kan jag göra? Tre sekunder senare kommer min hjälp i form av en man som vänligt leder mig in, uppmanar mig att själv skriva in mig och visar mig tillrätta. Via diverse låsta dörrar.
Det som sen följer är troligtvis den roligaste intervju jag någonsin varit på. Så mycket skratt.
Ut kommer jag som man alltid gör från en intervju – full av outtalade meningar – men så himla glad och full av energi. Märklig känsla men trevlig. Speciellt en fredag så här. Kan bara tacka och le.
Nu fortsätt fredagen. Trött, glad och förväntansfull inför kvällens Postklinfest för dottern och alla de andra som får sin läkarexamen i morgon i Uppsala.
Fortsättning följer …
Lämna ett svar