Ivrigt, som ett litet barn på julafton, väntar jag på besked. Besked om att jag är bra, jag duger, det jag gör är sådant som andra vill ha.
Väntar på att få se vad…
… som döljer sig bakom nästa krök. Fröken Rädsla sitter på min ena axel och viskar oroligheter i mitt öra. Fröken Modig sitter tyst på den andra. Som om hon tycker att jag är löjlig, borde veta bättre. Jag sneglar på henne men hon varken ser mig eller hör. Hon har tagit på sig hörlurar och spelar Pink Floyd högt, för hon tror att det ska peppa mig.
Jag avskyr att vänta
Säger att jag vägrar finna mig i det. Ändå, är det jag som gång på gång sitter där och i väntan möter Fröken ledsen som sätter sig bredvid mig, tar mig i hand och säger att ”nu gjorde du det igen”.
Sitter i ovisshet
Väntar på ett mejl. Ett litet mejl som kan förändra min dag på bara några sekunder. Diss eller hiss spelar ingen roll, vilket som, för mig framåt.
Kanske är jag redan där, kanske är det jag som är bakom kröken …
Lämna ett svar