Ja jag vet, just nu är det ganska kallt. Faktiskt ovanligt kallt för att vara maj. Så jag vet inte varför jag idag blev påmind om att det är tio år sedan jag tog körkort för motorcykel. En konstigt känsla för det känns mer som om det bara var härom året.

Det tog mig ganska lång tid att ta det där körkortet. Av flera anledningar ska sägas. Otur med körskola, otur med en opedagogisk sambo och otur med ett brutet nyckelben.

Sen hade jag lite otur med det där teoriprovet också. Varifrån jag hade fått de där frågorna som jag körde på datorn minns jag inte men det var något liknande det som finns på Körkortsskolan. Det var helt suveränt att kunna sitta hemma och träna. Sen att det inte gick riktigt så bra som jag hade tänkt, trots att jag alltid hade alla rätt på provet hemma, ja det är en annan sak.

För jag tror det största problemet när man är vuxen och redan har körkort för bil är att man skaffat sig erfarenhet av att köra i trafik och vet att vissa saker inte funkar så som man skulle vilja i svaren på frågorna.

Att köra är en sak och något man måste göra för att skaffa sig en vana, eller rättare sagt bli så bra att man kan fortsätta träna själv brukar jag säga. När det gäller teoriprov skulle jag definitivt inte förlita mig på att enbart läsa boken utan tror att chansen att lyckas är bättre ju fler prov man kan testa och göra, flera gånger om. Då lär man sig på vilket sätt frågorna ställs, de där kluriga frågorna som borde vara helt självklara men som man börjar tolka när man sitter där och som kan bli hur knasigt som helst.

Fattar knappt att det är tio år sedan jag tog körkortet för motorcykel och snart trettio år sedan bil. Den senare har jag kört desto mer, den första alldeles för lite. Vi får väl se hur det blir med den saken i framtiden. Jag vet i alla fall att jag saknar det. Mycket.