Vill man vara fin får man...Jag brukar gå till en salong och fixa mina ögonbryn. Det kanske låter lite lyxigt men jag kom helt enkelt till ett stadie i mitt liv då jag inte längre kunde se tillräckligt bra för att fixa det själv. Och det jag inte ser, ser andra.

Men jag är definitivt inte en sån person som gör sånt här annars. Det tog mig lång tid att komma hit och ja, det är nog det enda jag unnar mig i den här vägen. Å andra sidan så ser jag när jag sitter här och väntar att det finns fler som jag. Inga lyxiga hemmafruar här inte.

Det bästa med att gå hit är att det går så fort. Själv utförandet alltså. För de har på vax och drar sen snabbt bort de där små stråna som vuxit hejvilt. Aj!

Det sämsta är att jag aldrig kommer ihåg att beställa tid och får då sätta mig ner och vänta tillsammans med alla andra på drop-in. Det tar tid. Varje gång. Vi pratar om mer än en timme! Kanske av den anledningen att jag inte kommer ihåg att beställa tid och kommer på att jag ska gå hit vid ett tillfälle då alla andra gör det. Typ vid midsommar, jul, nyår, påsk – you name it.

Skillnaden den här gången mot de andra gångerna det här året är att jag har tid att sitta här och jag har min egen lilla Ipad med mig, ingen jobbdator eller jobbtelefon. Jag kan nog till och med se det som en övning i Mindfulness.

Inte helt lätt för någon som fullständigt hatar att vänta. Andas! Andas djupt in och ut, in och ut.